Som jag har skrivit tidigare, så började jag skriva ett inlägg om hunden som hoppade på Atos i somras. Men självklart så kopplade datorn bort internetet så det gick inte att spara och jag bara blev jätte arg. Så nu skriver jag om detta.
Det är en föredetta väns hund och varför jag har valt att skriva nu om detta är för att jag vill få fram sanningen om denna hund. Efter många påhopp och person angrepp av denna föredetta vän så känner jag att nu är det min tur att säga och skriva saker som faktiskt kan såra. Man står ut med mycket, men alla når vi en gräns och min är nådd nu.
I somras var jag och hälsade på en föredetta vän med Atos. Denna hund av rasen schäfer är ett år äldre än Atos och Atos och han har varit vänner sedan Atos var bebis. Men allt eftersom så tyckte Atos det inte var lika roligt att leka och umgås med denna hund. Då dels hunden inte har rätt hundspårk och är inte tränad, socialiserad eller bra mentalitet.
Men i alla fall, denna dag så var vi där och föredetta vännens sambos barn var där. Super guillig liten kille på kanske 6år?
Vi alla fyra var ute på gården tillsammans med hundarna. Atos hade tidigare fått en stöt av elstängslet till hästhagen. Så han var lite kuvad. Den schäfern gjorde precis som han alltid gör, springer runt och mäter sig med en leksak i munnen. Morrade åt Atos när han kom för nära Atos. Alltså inte var det Atos som kom för nära den hunden. Atos försökte hålla ett bra avstånd.
Men så stod jag, fördetta vännen, sonen och Atos precis utanför deras dörr, och schäfern kom runt ena deras bil och som vanligt kaxig och morrande. När han kom för nära Atos så morrade Atos till, dels för att Atos stod mellan oss människor och han vill absolut inte ha med schäfern att göra.
Men då slog det slit i huvudet på schäfern. Han hoppade upp på Atos, tog tag i honom över nacken och bokstavligt talat slet och släpade Atos över hela gården. Atos skrek som en stucken gris och vi alla försökte på alla sätt och vis att få bort schäfern.
Tillslut fick vi bort honom, Atos hade då i sin panik bitit honom i örat, så schäfern blödde från örat. Men inget farligt. Atos däremot, blödde i nacken. Men allt gick inte att se. Så vi åkte hem någon timme senare och började klippa/raka i nacken för att få fram såren. Han hade 10 sår i nacke, slit sår. Vissa djupare än andra, sedan hade han ytterliggare två i ena örat och ett i andra örat. Atos fick bära tratt, vara rakad stor del av sommaren och det tog väldigt lång tid innan allat läkte.
Föredetta vännen berättade för mig att det tydligen inte är första gången hennes hund hoppar på andra hundar när barn är i närheten. Han har bitit henne i handen och han är allmänt instabil. Nu väntar de barn och ska ta in ytterliggare ett barn i huset som den mest instabilen hunden jag någonsin träffat bor i.
Hunden mår psyiskt dåligt, är bpde psykist och fysikst stressad. Får inte tillräckligt med motion, träning och kärlek. Den får gå lös på en mindre gård, men trädgårdstomt på drygt 3000kvm. Oftast sfår den vara själv ute. Den kan få vara hemma själv instängd i 16 timmar.
Någonstans inom mig kan jag förstå varför hunden är som den är. Men dom riskerar andras liv, hundar och barn när de tar emd den hunden, när de tillåter andra ta med sina hundar dit.
Måste även tillägga att föredetta vännen tycker att sin hund är bäst på uppfostring av andras hundar. Men hunden kan inte ens hundspråket. Hon tillåter hunden göra och bete sig hur den vill.
När man är så pass medveten om att hunden gett sig på andra hundar när bar varit i närheten, så kanske man först och främst ska säga nej till att låta andra hundar komma. Sedan ska man ta en ansvarförsäkring, då hunden inte är pålitlig och man kommer att få utgifter, speciellt när man inte tänker sig för.
Jag blev mest arg över några saker:
1. Att dom tillåter hunden bete sig så
2. De söker inte hjälp på hundens beteende
3. Det har hänt förut, men ingen av dem sagt något
4. De fortsätter låta folk komma med sina hundar till dem, när de har barn hemma.
De är inte ansvarfulla nog för att ha hand om denna hund, de borde inte ha hund över huvudtaget. När man riskerar andra så mycket till den graden att det handlar om liv och död, då är det inte bara hunden det är fel på.
Schäfern är 4år och har redan hoppat på två hundar bredvid barn, och även huggig sin ägare(förare) i handen. Så ser man det så, så har han gjort en sak om året de senaste tre åren. Det betyder bara mer och mer att hunden inte mår bra, omständigheterna runt hunden blir inte bättre. Hunden beteende får ingen förändring.
Jag kommer aldrig mer låta en hund få umgås med denna osäkra, instabilla, ouppfostrade och icke sociala hunden. Jag kommer rekommendera andra att inte göra det heller.
Jag anser att man inte ska riskera sin egna hundsliv eller sin egna kropp för att ägarna till schäfern inte bryr sig och tar sitt ägaransvar och tränar hunden, går kurser. En vacker dag blir det en anmälan och då blir det koppeltvång, även på gården, det är det minsta. Sedan kan de bli koppeltvång och munkorg. Det allra sista är avlivning.
Jag hoppas för hundens skull och ägarna att dom tar sitt förnuft tillfånga och börjar träna hunden. Oavsett om de inte har tiden. Tar man sig inte tiden och pengarna till att gå kurser och få specialhjälp så ska man inte heller ha djur.
Det jag vill säga med detta är att den schäfern gav sig på Atos, utan anledning och jag accepterar inte att man tror som ägare att man kan komma undan med sådant.
Jag var tyst då, men inte längre. Man ska inte tro att man kan bete sig hur man vill och tro att personen som blir utsatt ska vara tyst om allt.
Jag önskade att den hunden aldrig någonsin hade gett sig på Atos. Som tur är har Atos träffat bra schäfrar efter detta, så hans uppfattning har inte blivit dålig. Dock litar inte jag längre på schäfrar. Den shäcfer hunden som gav sig på Atos, har gjort att jag aldrig någonsin vill skaffa en schäfer, inte för att han gav sig på Atos. Utan för att han är bara en sån pain in the ass!
///Becca
