justbeccca

Och försöker verkligen skriva ett arbete, som verkligen absolut är skit tråkigt. Förstår inte alls varför jag valde den kursen. Men ibland så måste man kämpa sig igenom det tråkiga, bara att hålla ut. 

Har visseligen gjort en massa annat också vid datorn, än att enbart sitta och skriva skolarbete. 

 

Jag har under några veckor suttit och funderat på varför folk som råkat ut för någon form av skada, lägger upp bilder på sin instagram eller på facebook på smärtstillande. Jag själv tyckte att det var super pinsamt när jag gick på smärtlindning. Jag liksom höll mig undan när jag skulle ta mina tabletter. Varför ska man nu lägga upp så hela världen kan se vad det är man tar? Vill man titta tillbaka om några år och se att man delat med sig av vad man åt för smärtlindring? Gör man det för man vill ha uppmärksamhet, tycka synd om mig, eller för att man tycker det är "coolt"? 

 

Det enda som gick i mitt huvud var att, folk kommer tro jag är en knarkare om de ser att jag måste ta dessa tabletter. det var ju inte bara en tablett jag var tvungen att ta, utan 9-12st om dagen.. Så ni kanske då kan förstå varför jag inte la upp bilder eller marknadsförde mig med att jag åt smärtlindning. Det är pinsamt!

För det första kommer det frågor:

Vad är det det?

Varför äter du det?

Hur många är det?

Varför olika typer?

Vad ska de hjälpa?

Vad har hänt dig?

När du nu har svarat på dessa frågor, så kommer det oftast en blick, den blicken som säger: "Men din stackare, har du levt med detta så länge". Eller så kommer blicken "Jag fattar noll, men nickar och ser medlidande ut". 

Oftast får man berätta allt flera gånger om inom loppet av 1 timme, för att det kommer fler som blir nyfikna på vad det är man pratar om. 

 

Nej, för mig kan jag inte förstå varför man ska lägga upp bilder på såna ställen. Jag tycker det är pinsamt att se dessa bilder. För ja, det är det. Sedan kan man ibland läsa i kommentarerna till dessa bilder:

Fråga: Vad är det som hänt?

Svar: Vi tar det i privat meddelande, eller sms

Nästa: Skriv till mig med!
Nästa: Mig med!

Och så fortsätter det så.. 

 

Detta är väldigt oförståligt för mig. Men jag kanske är den typen av människa som inte vill bli ömkad. Jag kan skriva om mina turer till läkare, om olyckan och sånt här. Men det gör jag för att skriva av mig. Att sätta ord på något av de jobbigaste jag varit med om. Något som förändrade mitt liv. Jag skriver inte för att man ska tycka synd om mig. För herregud, det har jag själv gjort tillräckligt i något år i början. Någon gång får man ta tag i sig själv och göra det bästa av det man har. 

Ja jag kommer få leva med nervsmärtor, jag kommer få leva med enbart känsel i ena handen. Jag kommer få leva med att jag inte alltid kan utföra det jag vill varje dag. Jag får leva med att antingen vara trött på grund av sömnbrist eller vara trött på grund av smärtstillande. 

Jag vill även att mina nära och kära ska förstå vad som hänt och händer med mig, då jag av inga som helst anledningar kan få super dåligt humör och bli super trött. 

 

Nej nu tänker jag inte skriva mer om detta, för det är som sagt en irriterande sak som stör mig. 

Nu ska jag fortsätta smutta på min kaffe och skriva arbete. 

///Becca