Sedan jag skrev sist har det hänt en del, i mitt liv. Inte med hundarna, men som kan komma att påverka hundarnas livsstil. Vi är dock bara i början, vilket betyder att jag inte ska ta ut något i förväg. Men jag är den typen av person som vill ha svar på alla mina frågor på en gång, vilket jag i detta fall inte kan få. Har jag tur så får jag svar inom 4-5 veckor.
Jag har sedan en tidigare olycka ett avbrott på de tre stora nervbanonar ner i vänstra armen och ut i handen. Jag har ingen känsel i vänstra handen och har nervsmärtor i vänstra skulderblad/nacke/arm som för det mesta de senaste två åren har varit hanterbara.
Det är så här, jag har haft ont i min vänstra handled i 3 månader. vi misstänkte hela tiden en sträckning eller en inflamation, men eftersom jag missade min tid hos min läkare i tisdags(som jag förövrigt hade väntat på i 4 veckor), så fick jag istället åka in till akuten på onsdagskvällen, efter ett samtal till vårdcentralen i försök att få en tid snabbt hos min läkare, sedan två samtal till 1177, där jag först blev lovad att få en akuttid på vårdcentralens akutmottagning på kvällen. Blev tillsagd att ringa tillbaka vid 17 för att få en tid. Men när jag ringde tillbaka vid 17, så sa de till mig att de inte kunde göra något utan jag var tvungen att uppsöka akuten på sjukhuset. Så efter samtal hit och dit med familj så kom jag in till akuten. Där hon i luckan sa direkt att egentligen skulle vårdcentralen ta hand om detta. Men hon var ändå så pass snäll och fixade så ortopeden kollade på min hand.
Två timmar senare fick jag åka med med antiinflamatoriskt och sömnmedicin. Med order om att kontakta min läkare som i sin tur måste starta nya nervutredningar då de misstänker att min skada sedan tidigare har förvärrats. Min läkare måste även kontakta en handkirurg, då ingen har röntgat min hand på över 5 år vilket det ligga problem i handen. Sedan en kontakt med arbetsterapeut för att få hjälp med avlastning av handleden. samt även ett reumatist test måste göras, då det ligger i familjen.
Så hela min sommar vändes upp och ned på två timmar när jag fick veta att handledsproblemen hänger ihop med tidigare olycka. Jag trodde inte att den faktiskt kunde bli sämre, jag har alltid varit inställd på att det kan bli sämre. Men att få höra från två sjuksköterskor och en läkare att det är den gamla skadan som blivit sämre var otroligt jobbigt. Hur lång tid kommer det gå tills nästa försämring?
vad ska jag jobba med i framtiden?
Klara jag av att sitta vid en dator i flera timmar i sträck?
Kan jag jobba med min kropp?
Ska jag vara sjukskriven?
Är det meningen att jag ska bli sjukpensionär vid 23 år?
Ska jag sjukpensionera mig, för att sedan i lugn takt arbeta upp mig och kroppen för att kanske kunna jobba en del?
Här står jag, men färdig behörighet till universitet, med CSN-skulder men vet inte alls hur mitt liv kommer se ut.
Alla jobb som finns idagens samhälle kräver fungerade handleder..
Grattis Rebecca till 10 år av konstant kamp med din egna kropp och samhället. Här får du lite mer att kämpa med!!
När ska allt bara få vara bra? När ska jag känna att nu är det min tur? Jag vill bara vara smärtfri, ett liv utan smärta och smärtlindring är något som står högst på min önskelista.
Jag kan leva med att inte ha någon känsel i handen. Men att leva med smärta, att konstant känna sig begränsad. Behöva tänka 17 gånger innan något ska göras är något ingen vill leva med.
Jag vill bara få allt överstökat, stå där med pappret i handen om hur alla undersökningar gick och sedan ta det därifrån. Jag vill bara få vara en normal människa, som går upp på morgonen för att gå till jobbet. Spenderar sina pengar på sitt intresse, kan köpa huset vi alltid velat ha.
Så här står jag med tusen frågor och ingen som kan ge mig svar, för min läkare är så fruktansvärt populär att han inte har tid för mig och stället jag försökte omlista mig till har omlisningsstopp..
Nu har jag klagat av mig och tänker inte återgå till detta ämne något mer. Räcker med alla tusentals funderingar som snurrar runt i huvudet..
///Becca
