justbeccca

Dock kör vi bara på vaccination. Atos är frisk som en nötkärna nu och är mer än någonsin redo för jakten :-D

Dock fick smset mig att direkt tänka på att Atos inte längre är så ung. Han blir 5 år den 28/10. Han har alltså 3 år(?!) Kvar tills han klassas som gammal. 

Detta gav mig en liten släng av panik. Hur länge lever han? 

Kommer han finnas kvar när han är 10 år? Har vi 5 år kvar tillsammans? 

Genast kände jag att det finns så mycket vi inte hunnit med. Att tiden liksom bara runnit ur våra händer. 

Han måste måste måste ha det bästaav  allt den tiden han har kvar. 

Jag vet hur detta låter. Ungefär som han kommer dö imorgon. Vilket han inte kommer. Men för mig är min största rädsla att förlora Atos. 

Han är perfekt, han är halva mig. Jag är vilsen utan honom. Så att veta att en dag kommer jag stå där ensam är riktigt jobbigt. 

Det smset gav mig många tankar som sagt. Men jag kan inget annat än att njuta och ta vara på alla år vi har kvar tillsammans. 

Jag ställer mig varje dag frågan: om Atos skulle dö imorgon, skulle han vara nöjd? 

Och jag tror att han skulle det. Han får i princip göra allt han älskar varje vecka. Springa i skogen. Träna tricks, viltspåra, åka bilen, åka ut till "farmor"(min svärmor), träffa sina favorit kompisar, gå underbara promenader. Äta god mat, ligga i soffan och i sängen. När snön är härjar han och jag gärnet i den, sommaren får han sola i gräset. 

Nej, jag är helt 100% säker på att han skulle vara nöjd med sitt liv. 

Jag tror att tack vare jag ställer mig själv den frågan, så gör jag mitt yttersta varje dag. För att tillfredsställa både mig och hundarna till ett bra liv. Menar skulle jag känna mig nöjd om jag själv dog imorgon? 

Ja för jag har två helt underbara hundar som gett mig mer än jag någonsin kunnat ana. Jag har världens bästa sambo och världens finaste familj(plus sambons familj). Så jag skulle vara nöjd. Jag har kämpat otroligt mycket för att vara där jag är idag och jag har inte gett upp. Så jag skulle vara nöjd med allt om jag skulle dö imorgon. 

Jag tror att det är viktigt att ha något som får dig reflektera över ditt liv. Mina hundar ger mig det.

Jag började med detta när jag köpte Atos, och blev sämre med min skada. Jag tar mer vara på tiden nu än jag gjorde innan och det är som sagt tack vare hundarna. 

För många andra kan det vara djur eller barn. Jag kommer definitivt fortsätta med detta den dagen vi utökar våran familj med en tvåbent. 

För det är de små sakerna som gör en så lycklig och nöjd. Det är trots allt detaljerna som räknas.

///Becca