justbeccca

Men jag tog mig modet idag och ringde veterinären, fick tid 14.30. Så jag ringde hem bilen vid 12.00. Sedan körde jag David till jobbet, åkte och lämnade blodprov(på mig själv). 

14.20 var vi inne i undersökningsrummet. Veterinären var inte Atos vanliga, men han som vi fick är bra. Atos accepterade honom, trots att han stängde dörren ut till resten av byggnaden. 

Atos fick gå upp på bordet och sedan började hela proceduren. Trycka, klämma, känna, dra, lyfta, sträcka osv. Atos han bara stod, lutad mot min arm och lyssnade ivrigt på vad som hände utanför rummet. 

Veterinären la till och med nästan upp Atos utsträckta bakben på axlarna och gungade lite för att se om det blev någon reaktion. Men nej, han bara stod och lyssnade.. 

Atos sa inte ett enda ord under tiden han grejade.

Varken jag eller veterinären blev kloka på vad som kan vara fel. Så vi valde att inte röntga, utan att ta blodprov. För som han själv sa: 

-Jag kan röntga hela Atos och vi kan eventuellt hitta ett litet fel på en kota. Men det är inte säkert att det är den som gör att han har smärta. 

Så sagt och gjort, så tog vi blodprov på honom. Atos lika snäll som vanligt, satt och iakttog samtidigt som han njöt av all uppmärksamhet när sköterskan tog blodproverna. 

20min senare kom veterinären tillbaka in med svaren. Inga fel där heller. Alla värden helt perfekta... Jaha, vad gör vi nu då? Han har ju ont, han är ju inte sig själv. Något är fel! Men vad?!

Jo, planen blev så här: 

Vi fick åka hem med ett recept på en antiinflammatorisk medicin som ska ges i två veckor varje dag. Beroende på vad detta visar, så tas det därifrån. 

Så nu är det bara vänta och se, Atos får inte dra skidor, inte springa med i spåret, inte dra pulka, inte leka i snön. 

Så jag känner att snön som kommit är ett hån mot oss. För vi älskar snö, vi vill kunna leka, dra och bara mysa runt. Det kan vi inte nu! 

Visst Akhela kan, men hon är fortfarande dålig i magen. Så hon får ta det lugnt också just nu.