justbeccca

En promenad med Atos består av lek, träning och rastning. Han får inte göra precis som han vill, utan jag ställer faktiskt lite krav på honom. Vi har alltid vissa mål med våra promenader. Så som att gå fot en viss sträcka och eftersom vi bor i stan har vi super bra riktmärken, lyktstolparna. han ska gå fot mellan så många och sedan får han gå och sniffa som han vill mellan så många. 

Det bästa med vintern är faktiskt att Atos blir så jäkla lycklig av att gå ut. Han på nästan varje promenad studsar fram, och nej det är inte dragiga eller jobba studsar, utan det är glädje studsar och de är så roligt att se. Man själv blir så glad av att se honom så lycklig. 

Dock har vi ju den delen av promenaden när han fryser om sina tassar så han börjar hoppa på tre ben, eller lägger sig, som han faktiskt tillslut gör. Men nu när kylan trängt sig på igen och minusgraderna är fler, så masserar vi tassarna innan vi går ut och även smörjer in dom med en tasssalva. Funkar utmärkt, hittils i alla fall. När man masserar tassarna kommer blodcirkulationen i gång och då fryser dom inte lika lätt om tassarna. 

 

EN av de mest roligaste sakerna med Atos är att om han har varit ute mycket en dag, fram till ungefär 16-17 på eftermiddagen. När han kommer in, då vill han i princip bara gå ut igen. Det är nästan en självklar grej för honom. Han liksom har bestämt att man bara ska in och vända för att gå ut igen. Väldigt kul att se honom sån faktiskt. 

 

Atos är en fruktansvärt egen hund, han har en stark personlighet som tydligt visar med kroppspåk och minspel(i ansiktet) vad han tycker och tänker. Han är stundvis svårmotiverad och stundvis den enklaste som finns. Man kan säga som ägare och hundförare till Atos att han är en gåta från dag till dag.

Människor han inte känner är han skeptisk emot, han är inte den som springer fram i glädje av att någon vill hälsa, utan han mer tittar på dom och säger: "Och du tror att du är vem?! "

Människor han känner, blir han sååå lycklig av att träffa, vissa tjuter han av glädje när han ser dom. Vet han vart de bor, ja då börjar han redan i bilen att visa sin glädje. 

 

Jag älskar att titta på Atos olika beteenden, studera honom, njuta av hans närvaro, för jag måste erkänna. När man väl får komma in honom på livet, så känner man att man fått ett privilege. Atos är och kommer alltid vara en speciell hund. 

///Becca