justbeccca

Precis som många andra är längtan efter framtiden stor hos mig. Det har den alltid varit, när jag tänker så tänker jag inte där jag är nu. Utan jag är alltid några år före, vilket då gör mig ytterst frustrerad. Detta leder till att jag blir som ett åskmoln när jag inser att jag inte är där fram i framtiden nu. Men som min älskade sambo David säger till mig: "Rebecca du är bara 21år gammal. Du har tid på dig". Ja visst jag har tid på mig, men den tiden är för seg och det händer inget, enligt mig. När jag sedan tänker tillbaka har det hänt rätt mycket. Men jag kan ändå känna en stor frusteration över att vi vara där jag vill vara. 

Som idag, idag känner jag att jag borde göra allt jag vill. Alltså utbilda mig inom det jag vill, när jag går in på den hemsidan för att kolla upp priset igen och lite sånt, så ser jag att summan stigit med 2000kr.. Visst i mångas ögon är de dära 2000kronorna i mycket pengar. Men för en studerande som mig är dom det. Jag känner nu än en gång att den dära framtiden som jag vill ska vara nu, är ännu längre bort. För den framtiden är den med chansen till företaget jag VERKLIGEN vill ha. Den jag satsar så mycket på och undersöker marknaden här i stan och lokaler med mera. Men icke denna gång heller. 

 

Samma längtan efter just det företaget och det jobbet så har jag en sååån otroligt stor längtan efter hus och gård. Jag vill inte bo i stan, jag hatar verkligen att bo i stan. Jag är ingen stan människa, jag vill kunna gå ut på min gård och greja. Träna Atos och andra hundar, bygga upp allt det jag vill ha på en gård precis så jag vill ha det. Frusterationen över att vara "fast" i stan är nog den största av alla. Trivs inte och vill inte vara här, det är bara en jävla massa betong hus och asfalt över allt. Kanske en kvadratmeter skog och en halv kvadratmeter gräs.. Nej tack, det passar inte mig! Låt mig inflika att det inte heller passar Atos, han är en landet hund. Strosa runt lös på en gård och pyssla med det han vill. Samtidigt som träningen och motionen ligger runt hörnet. 

 

Så nu har jag varit klagande för idag. Tack för mig

///Becca