justbeccca

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev något och en del har hänt under denna tiden. 
Sista gången jag skrev var strax innan vi skulle åka ned till först Falkenberg/Slöinge/Halmstad och tillsist utställningen på Öland. 
Dock blev hela den resan konstig och veckorna efter var svåra att förstå och hantera. Samtidigt som mera saker lades på det, så blev allt mer svårhanterligt. 

Min moder på 49 år fick måndagen den 14/7 en hjärtinfarkt, en liten. Men otroligt svår att greppa. Flera dagar låg hon inne, det tog över 9 timmar för läkarna att finna felet. Då hjärtat inte tog någon skada, men de fann det ämnet som hjärtat utsöndrar i samband med antingen en kraftig ansträning, så som elititdrottare eller en hjärtinfarkt. Operation i Halmstad och sedan efter ytterliggare en dag fick hon komma hem. 

Min syster Josse och jag packa in oss och Akhela och åkte iväg ned till Varbergs sjukhus. Hela familjen var samlad helt och hållet på fredagen. David och Atos kom ned på tisdagen. På fredagsmorgonen, vid 05.00 var även Håkan, Texas och Tia i Falkengberg. 

Jag tänker inte skriva så mycket mer om detta, då det är personligt och handlar om min mamma, som faktiskt styr helt själv om vad som får sägas. 

 

Helgen på Öland var super mysig. Jag har världens sötaste systerson, konstant glad och lätt att ha att göra med. Det gör ont i mosters hjärta att han är så långt bort. Önskade att de var närmre, jag skulle vara där ofta då. Känns som man missar allt. 

Utställningen gick bra, en stekhet sommardag på Ölands brukshundsklubb. Inte super glad över upplägget. Hade faktiskt hellre sett att de hade lagt gruppfinalerna direkt efter varje avslutad grupp och inte i slutet på dagen. Förstår tänkten-ju längre de håller kvar utställarna, dessto mer säljer dom. Men seriöst, en sådan varm dag det var, med knappt skugga, tjafs om vattnet osv, så skulle de lagt om. För valparna blev de inga gruppfinaler, utan de hamnade direkt i BIS-final. Vilket är YTTERST DÅLIGT! Detta resulterade i att Johanna som ställde Hugo i valpklass, fick enbart HP och BIR, men ingen placering i varken gruppfinal(då den inte existerade) och de fick ingen placering i BIS-finalen. 

Akhela fick HP, BIR och blev GIG 2, mot en irländsk Rödsetter som aldrig någonsin går på Inofficiella. Tråkiga priser var det också. Så Mja inte alls nöjd och har inga planer på att återvända dit igen. Så Ölands Brukshundsklubb får tummen ned för den utställningen! 
Man kunde dessutom se typiska mönster hos domarna, vilket var riktigt dåligt och är ett stort tecken på att de inte alls hade så stor koll på alla raser de dömde. 

Men både Akhela och Hugo fick riktigt fina kritikkort. 

Väl hemma så gick de någon vecka så var Akhela in på HD/ED röntgen och det tog tre dagar att få svaret, HD A och ED 0. Ingen är glader än jag. Jag har en fullt frisk flicka och vi kan träna på. 

Detta leder oss till den nya träningsgrenen, Agility. Super kul! Den 5/9 börjar kursen vi ska gå. Ska bli så otroligt roligt :D 

Vi har även börjat känna oss fram i Rallylydnad och om planen går som jag vill, så kanske vi kan starta någon tävling snart. Vill så gärna ut och tävla med Akhela, mer än i utställning. 

Tävlingslydnaden går sakta framåt. Allt tar sin tid och Akhela är inne i en period där allt tydligen ska gå i räser fart... 

Jag har även fått tillgång till ny mark att träna viltspår på, men vädret här är så ostabilt så jag har inte vågat mig iväg ännu. Det åskar i princip varje dag just nu och jag går inte ut i den skogen en gång till under åska. Inte överhuvudtaget. 

 

Atos läggs det spår och även vi har testat lite rallylydnad. Han hålls även på att träna in i nya trick, och mera target. Sökbanan med liggmarkeringen går framåt och han börjar förstå mer och mer. 
Båda hundarna har börjat tränas i markering av metall och av trä, just för att kunna använda detta i träning längre fram. 

Mer personligt, så samma dag vi var in och röntgade Akhela så pratade David med sin läkare, angående en massa symtom så som: tryck över högra ögat, tryck i bröstet, stickningar i brötet, kroppen stänger av sig vid för mycket allvarliga saker osv. Läkare sa då till att han itne får köra bil och känner han av detta, måste han in, för då är det nära för hjärtinfarkt. Visade sig att han kom in till läkare i tid och kroppen inte tagit någon skada av den stress han utsätts för. Dock måste han lära sig hantera stressen och även börja plocka bort faktorer. 
Det är grymt jobbigt att inte veta om vad som kan stressa upp honom och hur stor risken är att han faktiskt går bort. Menar min bättre hälft åker till Göteborg varje måndags morgon och kommer normalt sett hem varje torsdagskväll, men som det är just nu. Så känns det som att risken är stor att han aldrig mer kommer hem. Jag vet inte alls hur mycket stress han utsätts för där. Jag har ingen koll på samtalen han för med kollegor, vänner och familj. Vet inte alls hur mycket han utsätts för, bara vad han säger. Men jag kan bäst läsa honom när jag ser honom. 

 

Hur som helst, så har vi mig. Mitt egna. Sjukskriven igen... Varit på handledsröntgen som inte visade något. Så nu misstänker läkarna att smärtan i handleden hänger ihop med nervskadan. Vilket då betyder ännu mera försämring och med det betyder nog att flera undersökningar måste göras. 
Jag står i kö till neurologen, dock fick jag svar att de inte kan garantera inom vårdgarantin, alltså 90 dagar. Så vi får väl se hur länge jag får vänta. 
Medicinen funkar i alla fall. Dock otroligt tråkigt att bli sittande hemma i princip varenda kväll. Men ändå rätt skönt. Hösten är ju mer eller mindre här och vad är inte bättre då, än en kopp te, en film/serie, tända ljus och mys med hundarna i soffan? 

Älskar att ta längre promenaderna nu på kvällarna, man kan känna höstluften och bara gå under stjärnorna. Mörkret ger mig ro i själen. Allt är lugnt och fridfullt. Så vill jag ha det. 

 

Tänkte skriva mer i morgon om veckan och helgen. 

Men nu vet ni att vi ALLA lever och mår bra.

///Becca