justbeccca

Denna förhoppningsvis blivande kull är så efterlängtad, så om den inte skulle ske nu som planerat. Så skulle jag bli riktigt deprimerad. Vilket resulterar i att jag mer eller mindre ställt in mig på att det inte finns några där inne.. 

På fredag eftermiddag är det dags och jag både längtar och bävar inför detta. 

Vill jag veta?! Jo då, det är klart jag vill. Annars hade jag avbokat! 

Hur jag kommit även till denna insikt är:

1. Akhela bröt en klo i tisdags. 

2. Akhela har tappat en tand någon gång mellan 29/1-5/3-2016.. 

Ni vet talesättet: Olyckor kommer i 3... 

Fördelen är: 

1. Akhela har inte ens märkt av att klon är av. Så den gör antagligen inte ont. 

2. Akhela har inte visar besvär av förlorad tand. 

Alltså är hon en ganska bekymmersfri flicka och tar livets motgångar med ro. 

Det jag har märkt de senaste 3 veckorna sedan parningen är: 

1. Hon fick lite mer mage efter cirka 15 dagar. 

2. Ökat i vikt

3. Snarkar så in i helvete

4. Går in i djupsömn oftare och på konstiga tillfällen 

5. Tackar nej till lek och väljer att sova i soffan istället. 

6. Lugnare men mer hmf.. Hur ska man förklara på ett bra sätt? 

Hon vill träna, men på sitt egna sätt. Jag skulle säga att hon är hormoniell. Hon liksom hittar på egna saker i det vi tränar. Så jag har lagt ned det.. 

Vi håller oss till gömma godis, aktiveringsspel och spring i skogen.