justbeccca

Här har det varit ganska så dött, på grund av olika omständingheter. Men ska försöka hitta mig tillbaka hit nu. 

 

Förra veckan mitt uppe i allt med David styvfar blev Atos sjuk. På sista promenaden på tisdagskvällen bajsade Atos blod. Det var alltså blod och vätska inget annt i de två sista gångerna han bajsade. Han hade varit dålig i magen under dagen, men inget blod i avföringen förens sista gångerna. Självklart var ju klockan så pass mycket att jag fann information om vad man kunde göra under natten för att se till att han fick i sig vätska(han hade även inte druckit som han skulle under dagen). Dock var ju klockan precis 23.29 och klockan 23.30 stänger sista mataffären här i stan. Så jag fick ju sätta mig och söka runt efter bikarbonat på telefon, sms och facebook. Tillslut skev jag på en sida på Facebook(karlstad köp och sälj) och eftersökte bikarbonat och fann en kvinna som hade och även en killkompis fick tag i en påse av en vän. Så den natten fick jag i Atos 120ml vätska. Ni nu som vet hur mycket en hund ska dricka vet att detta var i princip inget. Men det var inte lätt att få i honom det. Men jag nöjde mig med den vätskan, och vi båda somnade. Onsdagen gick och jag väntade på att Atos skulle bajsa så jag kunde få se om det var något blod i avföringen. Men inget kom och han drack inget. Så när klockan var halv fyra fick jag en telefontid med veterinären och tjugo i fyra var vi på Solstadens smådjurklinik för undersökning. 

Först blev de blodprovstagning och sedan röntgen. Tre blodprover tog de och atos skötte sig prima, bara när de skulle tejpa fast infarten som Atos små krånglade lite. Då skrattade djursköteren till och sa att det är inte vanligt att hundar reagerar på tejpljudet, men att katter reagerar är normalt. 

Sedan blev de två röntgen bilder och eftersom Atos är så snäll som han är så behövde han inget lugnande. Sedan fick vi ta tempen själva i väntan på att veterinären skulle komma in igen. Tempen låg på 39.28 så han hade hög temp, Atos har 38.2 i vanlig temp. När en hunds temp är 39.6 är det livshotande. 

De beslöt att ha honom kvar i några timmar för att vätska upp honom och kolla alla prover. Så kvart i fem lämnade vi solstaden utan Atos. Han helt (jävla) nöjd över att få vara kvar. Ja Atos älskar att vara hos veterinären och när han kommer därifrån har han en attityd som om han vet allt bäst själv, för han har gjort saker utan oss. haha 

Men jag känner mig väldigt trygg med att lämna honom där, när han beter sig så. Hade han fått panik hade jag nog varit fruktasvärt orolig över honom. 

vid nio på kvällen fick vi hämta honom. Vi åkte dit så vi var där halv nio så läkaren kunde prata med oss om proverna och röntgen och klockan nio kom Atos ut springandes i väntrummet överlycklig över att vi satt där. Atos prover visade inget mer än ett som hängde ihop med vätskebristen. Röntgen plåtarna visade heller inget så som tur är hade inte älgrevbenet inte gjort någon stor påverkan på magen eller tarmarna. 
Men de ville ha in Atos på torsdagen för ytterliggare bilder för att kunna följa kontrastmedlet hela vägen ut. Så 8.40 var vi hos veterinären dagen efter för ytterliggare en omgång fototagning. Atos var även denna gången inte nedsövd utan skötte sig perfekt. Blev två bilder en på tarmen och en på magsäcken. 

Vi fick träffa veterinären ganska så snabbt som berättade att hon inte hade sett några konstigheter på bilderna och Atos antagligen bara fått en reaktion på benet. Vilket tydligen är vanligt att en hund kan få, även om de ätit det förr, så kan de bara tvärreagera på det de äter. Men vi skulle ha koll på vätskeinförseln och även hans avförning för att det kunde även bli sämre. 
Atos drack väldigt dåligt från torsdagen till fredagen. Han drack ingen mellan 10 på tordagen till 13 på fredagen. Så oron växte men direkt David kom hem så drack han och var nöjd. Under helgen har David varit hemma och Atos har druckit som han ska. I söndags gick atos över till sin mat igen efter ett par dagar på Pro-kolin+, fisk och makaroner. Nu äter och dricker han som han ska. Så nu är jag nöjd. Plus på detta är han nöjd över att alla voffar är här denna veckan. 

 

David är dock än inte hemma mer än drygt tre timmar varje dag. Då hans styvfar ligger på sjukhus fortfarande. Så livet känns fortfarande tugnt och det är inte bara för att David inte är hemma utan för att inte veta hur allt kommer att bli. Det är en konstant oro och detta gör att jag inte har en sådan stor lust att varken skriva här eller på min FB sida. Därför kommer det fortsätta nog vara lite frånvaro, men jag kommer förhoppningsvis orka skriva lite mer. 

Men nu vet ni hur läget ligger till och ni kanske förstår varför jag varit lite frånvarande. Vi lever i alla fall :)

///Becca